Just nu känns det precis som att det är meningen att bara vissa ska få vara lyckliga. Antagligen är jag bara lite deppig nu men jag har tänkt på detta. Det är precis som att somliga är födda med tur, med framgång, med lycka.
Men samtidigt borde det finnas något hos dom som inte är så bra. Det gör det, men det är precis som att deras lycka och glädje lyser igenom. Man ser den istället. Det är bra. Men kan det bli för bra? Kan dom få det så bra så att man tröttnar på dom? Inte som person men på deras ständiga glädje, ständiga lycka. Man kan väl ändå inte alltid ha det bra?
Undrar hur många som tror att jag är glad, jag menar riktigt glad, själaglad. Det är så man försöker vara när andra ser på. Jag är inte det, än. Jag är glad, fundersam men glad. Jag är inte en av dom som föddes med ständig lycka. Tveksamt om jag skulle vilja vara en av dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar