Jag upplevde en sak väldigt jobbig nu i veckan. Alla var vääääldigt positiva och var heeelt säker på att jag skulle få jobbet, jag menar verkligen alla. Jag trodde dom. Jag var helt säker på att jag skulle få det, även om jag hade en liten magkänsla att jag inte skulle få det. Superjobbigt. Jag fick inte det i alla fall vilket gjorde att allt blev bajs. Kanske blev det värre eftersom alla trodde på mig och var säkra, kanske inte. Jag vet inte.
Anledningen till att jag smått har funderat på detta är att jag har märkt hur jag reagerar på när det händer något positivt i någon annans liv. Även om jag är superglad åt lyckan i personens liv så kommer mina realistiska tankar in; "tänk om..", "det här har hänt tidigare..", "ta inte ut glädjen innan den är säker..". Typ så låter det i mina tankar. Möjligt att det är bra, så man inte svävar i bland molnen. Så skulle lyckan vända så blir inte fallet så stort även om där alltid kommer vara ett fall. Jag vet inte.
Det jag vet i alla fall är att mitt fall blev väldigt långt och det gjorde ganska ont. Möjligt att jag vill skona andra från sådana fall. Ju längre fallen är, desto längre tid tar det att landa. Nu har min landning inte tagit speciellt lång tid men ändå längre än vad jag trodde. Och nu när jag har landat är det bara till att börja om på nytt igen. Sakta men säkert.
