måndag, september 7

Farsirritationer

Satan vad irriterad jag blev innan. Min så kallade far ringde mig innan. Han undrade om jag ville följa med till min kusins dop. PÅ SÖNDAG! Liiite tidigare hade han väl ändå kunnat ringa? Han gör alltid så. Tror att man alltid kan. Nu är det ju så att jag inte har något planerat men jag kunde ha haft det. Framförhållning! Det har har ingen.

Farmor sa innan (typ i maj då han föddes) att jag praktiskt taget skulle med till hans dop. Hon sa det inte rätt ut men förstod det ändå. "Din lilla kusin hade blivit så glad om du hade kommit till hans dop" Yeah right, som att han skulle ställa sig i kyrkan och säga tack för att jag kom. Åh hon tror verkligen fortfarande att jag är liten och inte förstår så mycket. Saken är den att jag förstod mer än vad hon trodde när jag var liten. Kan man säga att man inte tycker om sin farmor men ändå kräva att hon ska betala Costa-resan med skolan som hon har sagt? Känns inte snällt... Men å andra sidan, hur snäll har hon varit. Kanske menat att vara snäll mot mig men när hon var dum mot mamma när jag var i närheten tog jag också åt mig. Gosh, släkt. Vad ska man med en sån till när dom inte är något att ha? Förutom pengar då och då. Kan inte säga att jag saknar någon på pappas sida.

Min farbror kan jag kanske säga att jag saknar. Vi lekte kurragömma när jag var mindre. Har bara svaga minnen från den tiden då vi lekte men jag ler när jag tänker på det. Har brukar fråga massa när han skjutsar hem mig. Det känns som att han bryr sig. Pappa frågar aldrig, mest "hur går det i skolan?" Mest för att jag ska tro att han bryr sig kanske. Tror inte att han gör det. Han brydde inte sig när jag var mindre så varför nu helt plötsligt?

Så frågan är nu om jag ska gå på dopet eller inte. Jag var inte på mina syskons dop, inte på pappas bröllop heller. Sa att jag skulle höra av mig imorgon, tydligen sista anmälningsdagen då. Fan vad det stör mig!