På vägen hem från skolan är en bra stund att rensa tankarna. Det är då som jag inte behöver tänka på något egentligen men ah, jag tänkte nästan lite på spanska men det var några ord som jag hakade upp mig på att jag inte kunde. I alla fall så flög tankarna iväg lite och jag kom på att om jag nu ska bo i Spanien i ett-två år så borde jag passa på att hitta en fin spanjor. Då tänkte jag att det är bra att vara tvåspråkig. Spanska är ett bra språk att kunna. Det är bra om mina barn kan det flytande som jag vill kunna nu. Alltså vill jag ge mitt/mina barn det jag inte själv har.
Det är sjukt men jag tror att fler känner så utan att erkänna det. Men jag tänkte inte så extremt som "jag blev aldrig fotbollsproffs men nu ska min son bli det som hellre vill dansa ballet". Det där är bara sjukt. Nu är det inte så att det är min plan att åka till Spanien och ragga upp någon "Hej, jag vill föda dina barn!". Hade varit sjukt kul att se reaktionen dock! Varför allt detta om Spanien? Don't know really.
När jag tänkte på det att jag vill ge mina barn det jag inte själv fick så flög tankarna lite till. Tänk om jag hade haft en spansk far. Så snygg jag hade varit.
