Trög farfar och far

Gaah! Jag var hos min far idag, min lillebror fyller år nu i veckan så det var lite kalas. Min farfar var där, sist jag såg honom var på min kusins dop och han fyller sex år i år. Ett tag sedan med andra ord. Gången innan dess var när min syster fyllde två år och då var jag 12 år. Jag visste inte ens vem han var då, kommer ihåg att mamma berättade det för mig när jag kom hem (hon var inte med på kalaset). Ganska sjukt att det går så sjukt lång tid mellan gångerna, men det är "de vuxnas" fel antar jag. Har dom inte funnits där när man var liten och under uppväxten och så, så har man ingen direkt relation. Det bara är en man som "råkar" vara ens farfar eller far, är så för mig i båda fallen eftersom jag knappt träffar dom.

Det blev ett litet intro först, hade inte räknat med det. Men det jag ville få fram är att far nämnde att jag läser spanska för farfar. Ingen större reaktion från farfar, hade jag inte förväntat mig heller. Sedan nämnde far att jag även läser japanska då kom han med kommentarer som "det är väl inget att lära sig?" "vad ska det vara bra för?" "2000 tecken blablabla...".

För det första så visste/vet han inte vad han snackade om. Många tror att japanskan är samma som kinesiskan. FEL! Visst, det är många tecken i japanskan och det finns säkert små liknelser men det är inte som kinesiskan. (Är inte jätte påläst heller ska jag säga men GAAH!)

För det andra så ska man inte uttala sig om sådant man inte vet. Allt blir så fel då om man framstår som ett pucko (vilket han gjorde i mina ögon).

För det tredje så träffar jag ju han aldrig, så varför inte komma med en uppmuntrande kommentar? En glad kommentar som man egentligen inte menar är fan bättre än massa sånt shit om man aldrig annars träffar människan. Eller varför inte bara hålla käften om det bara är massa dåligt som ploppar fram i huvudet, det är väl inte så jävla svårt?

Blir så irriterad på sånt här. Sen att alla drar slutsatsen att man ska bli tolk så fort man läser många språk. Fel igen! Jag vill inte bli tolk. Jag vet inte vad jag vill bli, men jag vill inte bli tolk. Jag vill bara använda språken i arbetet jag väljer att jobba med och sen vad det blir det tar jag då. Men att olika språk används inom många yrken är väl inte så svårt att fatta det heller?

Föresten, Första gången jag träffade honom var när jag döptes, andra gången när min syster fyllde två och ja, resten har jag nämnt. Det blir fyra gånger jag har sett honom. Gött ju...