Född med lycka?

Just nu känns det precis som att det är meningen att bara vissa ska få vara lyckliga. Antagligen är jag bara lite deppig nu men jag har tänkt på detta. Det är precis som att somliga är födda med tur, med framgång, med lycka.

Men samtidigt borde det finnas något hos dom som inte är så bra. Det gör det, men det är precis som att deras lycka och glädje lyser igenom. Man ser den istället. Det är bra. Men kan det bli för bra? Kan dom få det så bra så att man tröttnar på dom? Inte som person men på deras ständiga glädje, ständiga lycka. Man kan väl ändå inte alltid ha det bra?

Undrar hur många som tror att jag är glad, jag menar riktigt glad, själaglad. Det är så man försöker vara när andra ser på. Jag är inte det, än. Jag är glad, fundersam men glad. Jag är inte en av dom som föddes med ständig lycka. Tveksamt om jag skulle vilja vara en av dom.

Mosade nyckelpigor = Vår

Avslutade dagen med ett psykologiprov som jag tror blev ganska bra. Vissa frågor var hur lätta som helst kändes det som, medan andra inte. Näst sist från aulan var jag i alla fall, om nu det var viktig information. Fuska lite gjorde jag också, hade ingen speciell användning av det ändå så det var väl ganska onödigt men det är precis som en trygghet att skriva lite på armen eller på bänken precis innan man får ut provet. Det gör lite så att man kan lugna ner sig på ett sätt när man vet att det gör inget om man glömmer det om man har det nerskrivet bredvid sig. Det har kanske med minnet att göra i grunden? Jag har kanske urdåligt minne. Ibland oroar jag mig för att jag har det, eller så är det läsminnet som inte riktigt funkar som det ska. Det återstår att se.

På vägen hem från skolan efter ett kort men mysigt samtal med en liten Goodie såg jag två nyckelpigor på marken. Båda var nog lite mosade, men nyckelpigor! Våren är här nu. När jag kom ner för backen insöps jag av en svag festivaldoft och solen lös på mig. Så underbart det var. Som en belöning av "hårt" arbete i skolan. Lite synd att nyckelpigorna var mosade.

Ikväll blir det teater på storan med klassen. Om detta är en människa ska vi se ikväll, fram till dess blir det pluggande av matte. Jag hade behövt särmatten imorgon men jag kommer missa den. Det är så att en gullig idrottslärare har lagt utvecklingssamtal på den tiden. Men å andra sidan, är där mycket folk på särmatten imorgon är det lika bra jag jobbar hemma för jag får så svårt att koncentrera mig då och sen får man inte så mycket hjälp, så det kvittar nog.